Beskrivning
Castello Alfonsino, även kallat Castello Rosso eller Castello di Mare, är fästningen på ön Sant'Andrea, vid inloppet till Brindisis hamn. Namnet Castello Rosso (”Röda slottet”) kommer av den cinnoberröda färgen på blocken av carparo: det byggdes som en utpost till hamnens försvar och är omgivet av havet.
Den äldsta delen, från 1400-talet, följer klippans oregelbundna former. Inne finns en sal med ett tvättställ i stenomfattning daterat 1527; utanför två bastioner, en rund mot land och en triangulär mot öppna havet.
Den märkligaste detaljen är den lilla inre hamnen, dit man kommer genom en båge i murarna. På ena sidan ligger det aragonska slottet med sin portal; på den andra Forte a mare, med en portal prydd med vapensköldar och årtalet 1609.
Slottet har fått sitt namn efter Alfons av Aragonien, hertig av Kalabrien. År 1481 beslöt hans far, Ferdinand I, kung av Neapel, att bygga ett torn till skydd för hamnen, och det var Alfons som förverkligade det. Tidigare låg ett benediktinkloster helgat åt Sankt Andreas på ön, övergivet under senmedeltiden: några kapitäl finns kvar, bevarade på det arkeologiska museet Ribezzo.
Forte a mare tog 46 år att bygga, från 1558 till 1604, under Filip II av Spanien: murar och bastioner slöt in större delen av ön, och en ränna i berget fick tjäna som vallgrav.
År 1529 försökte sexton venetianska galärer anfalla fästningen och överraskades av det nyss installerade artilleriet. År 1799 belägrade fransmännen här kontrarevolutionären Francesco Boccheciampe.
Senare var ön länge lasarett och sedan bas för flottan, tills en storm 1984 svårt skadade murarna.
Efter en lång restaurering är anläggningen sedan 2021 öppen för besök och kulturevenemang. Ön är förbunden med stranden genom en vågbrytare, och två andra vågbrytare smalnar av hamninloppet till 250 meter.
Den äldsta delen, från 1400-talet, följer klippans oregelbundna former. Inne finns en sal med ett tvättställ i stenomfattning daterat 1527; utanför två bastioner, en rund mot land och en triangulär mot öppna havet.
Den märkligaste detaljen är den lilla inre hamnen, dit man kommer genom en båge i murarna. På ena sidan ligger det aragonska slottet med sin portal; på den andra Forte a mare, med en portal prydd med vapensköldar och årtalet 1609.
Slottet har fått sitt namn efter Alfons av Aragonien, hertig av Kalabrien. År 1481 beslöt hans far, Ferdinand I, kung av Neapel, att bygga ett torn till skydd för hamnen, och det var Alfons som förverkligade det. Tidigare låg ett benediktinkloster helgat åt Sankt Andreas på ön, övergivet under senmedeltiden: några kapitäl finns kvar, bevarade på det arkeologiska museet Ribezzo.
Forte a mare tog 46 år att bygga, från 1558 till 1604, under Filip II av Spanien: murar och bastioner slöt in större delen av ön, och en ränna i berget fick tjäna som vallgrav.
År 1529 försökte sexton venetianska galärer anfalla fästningen och överraskades av det nyss installerade artilleriet. År 1799 belägrade fransmännen här kontrarevolutionären Francesco Boccheciampe.
Senare var ön länge lasarett och sedan bas för flottan, tills en storm 1984 svårt skadade murarna.
Efter en lång restaurering är anläggningen sedan 2021 öppen för besök och kulturevenemang. Ön är förbunden med stranden genom en vågbrytare, och två andra vågbrytare smalnar av hamninloppet till 250 meter.