Beskrivning
De romerska kolonnerna är Brindisis symbol: högst upp på höjden som blickar ut över hamnen reser sig en marmorkolonn på nästan 19 meter, som blev ensam när tvillingen rasade. Redan på 1300-talet var de två kolonnerna stadens vapen.
Den kvarvarande kolonnen är av prokonnesisk marmor och 18,74 meter hög: en bas på över 4 meter, åtta trummor staplade på varandra, kapitälet och överst ett sista block prytt med tre friser. Kapitälet är den vackraste delen: fyra gudar och åtta tritoner bland akantusblad, med byster av hedniska gudar som fungerar som telamoner.
Det som sitter överst är en kopia. Det ursprungliga kapitälet, nedtaget vid restaureringen mellan 1996 och 2002, visas i en sal i Palazzo Granafei-Nervegna, några steg bort, där du kan se det på nära håll.
På piedestalen står en inskription som minns hur protospatharen Lupus byggde upp staden igen, troligen på 800-talet, efter saracenernas förstörelse.
Vem som rest dem, och när, är fortfarande en gåta. Lokala historiker tillskrev dem med stor fantasi Herkules, far till stadens mytiske grundare, Sulla eller Trajanus. De olika marmorsorterna och de återanvända delarna tyder snarare på en sen uppställning, kanske bysantinsk.
I århundraden sades det att de markerade slutet på Via Appia, men det är en idé från 1700-talets lärde. Lika osannolikt är att de var en fyr. De blickar mot hamninloppet och restes för att hylla något eller någon, kanske med två bronsstatyer i toppen.
Man tror att de två kolonnerna på Markusplatsen i Venedig, framför stadens huvudkaj, är en medeltida kopia av dem i Brindisi.
Den 20 november 1528, efter en kraftig jordbävning, rasade en av kolonnerna, och delarna låg kvar på marken i över hundra år. Sedan skonade pesten 1657 Terra d'Otranto, och Lecce ville tacka sitt skyddshelgon, Sankt Orontius, med ett monument.
Brindisis borgmästare erbjöd resterna av den fallna kolonnen, men hans efterträdare vägrade, med invånarna bakom sig, att lämna ut dem. Det krävdes en order från vicekungen i Neapel 1659. År 1666 reste Giuseppe Zimbalo Sankt Orontius kolonn i Lecce, med de omarbetade trummorna och kapitälet från Brindisi.
Missa inte
• Kapitälet med gudar och tritoner.
• Det ursprungliga kapitälet i Palazzo Granafei-Nervegna.
• Inskriptionen på piedestalen.
Visste du att…?
• Under andra världskriget plockades kolonnen ner bit för bit, för att skydda den mot bombningarna.
Den kvarvarande kolonnen är av prokonnesisk marmor och 18,74 meter hög: en bas på över 4 meter, åtta trummor staplade på varandra, kapitälet och överst ett sista block prytt med tre friser. Kapitälet är den vackraste delen: fyra gudar och åtta tritoner bland akantusblad, med byster av hedniska gudar som fungerar som telamoner.
Det som sitter överst är en kopia. Det ursprungliga kapitälet, nedtaget vid restaureringen mellan 1996 och 2002, visas i en sal i Palazzo Granafei-Nervegna, några steg bort, där du kan se det på nära håll.
På piedestalen står en inskription som minns hur protospatharen Lupus byggde upp staden igen, troligen på 800-talet, efter saracenernas förstörelse.
Vem som rest dem, och när, är fortfarande en gåta. Lokala historiker tillskrev dem med stor fantasi Herkules, far till stadens mytiske grundare, Sulla eller Trajanus. De olika marmorsorterna och de återanvända delarna tyder snarare på en sen uppställning, kanske bysantinsk.
I århundraden sades det att de markerade slutet på Via Appia, men det är en idé från 1700-talets lärde. Lika osannolikt är att de var en fyr. De blickar mot hamninloppet och restes för att hylla något eller någon, kanske med två bronsstatyer i toppen.
Man tror att de två kolonnerna på Markusplatsen i Venedig, framför stadens huvudkaj, är en medeltida kopia av dem i Brindisi.
Den 20 november 1528, efter en kraftig jordbävning, rasade en av kolonnerna, och delarna låg kvar på marken i över hundra år. Sedan skonade pesten 1657 Terra d'Otranto, och Lecce ville tacka sitt skyddshelgon, Sankt Orontius, med ett monument.
Brindisis borgmästare erbjöd resterna av den fallna kolonnen, men hans efterträdare vägrade, med invånarna bakom sig, att lämna ut dem. Det krävdes en order från vicekungen i Neapel 1659. År 1666 reste Giuseppe Zimbalo Sankt Orontius kolonn i Lecce, med de omarbetade trummorna och kapitälet från Brindisi.
Missa inte
• Kapitälet med gudar och tritoner.
• Det ursprungliga kapitälet i Palazzo Granafei-Nervegna.
• Inskriptionen på piedestalen.
Visste du att…?
• Under andra världskriget plockades kolonnen ner bit för bit, för att skydda den mot bombningarna.